Dammigt museeum

Saynshand, Mongoliet

När vi kom till staden i öknen kollade vi på både pansarvagnsmonumentet och ett museum. Museet var ett slitet hus det stod Happy New Year på med ett rosa Eifeltorn utanför. Vi gick in. Där fanns ingenting, bara ett tomt rum. Men så kom en tjej och låste upp ett rum. Där inne fanns en massa skabbiga uppstoppade djur och dinosaurieskelett. Vi hade allt för oss själva. Underbart!

Rosa Eifeltorn

Stationen i Saynshand

Pansarvagnsmonumentet

Biljard i Gobi

Gobiöknen, Mongoliet

Sista dagen besökte vi kamelfamiljen. Vi drack lite te och jäst kamelmjölk med familjen. Sen red vi lite tvåpucklad kamel. Ungefär som enpucklad men lite bekvämare.

Terelj, Mongoliet

Vi gled ut ur Ulan Bator till tonerna av ”Hotel California” på väg mot nationalparken Terelj. Längs vägen betade hästar, kor och får och ovanför cirklade stora rovfåglar. I parken besökte vi en nomadfamilj som välkomnade oss med salt te och hemgjorda ostar. Alex höll god min.

Sen bar det av ut på stäppen till häst. Vi red förbi en sköldpaddsformad klippa och ett tempel med 109 trappsteg och en hängbro. Alex fick byta häst efter en liten incident där hästen la sig ner med honom på ryggen! Han hann hoppa av innan han blev mosad som tur var. Enligt guiden var hästen lite trött.

Hurtle, Djingis Khans barnbarnbarnbarnbarnbarnbarnbarnbarn typ

Gobiöknen, Mongoliet

Rakt ut i öknen i rysk minibuss som flög i guppen till ett tältläger där vi var de enda gästerna. Vår guide här heter Hurtle och är släkt med Djingis Khan men påminner mer om Joey Tribbiani, eller hur (det är han i ljusblå tröja)? Idag åkte vi till ett heligt diskrimineringsberg som bara män fick gå upp på. Där skvätte de enligt uppgift vodka omkring sig så det stod härliga till. Alexander bevittnade det hela (sorry Julia).

Julia och get

Utsikt från tåget

Tåget mellan UB och Gobi

Efter att ha tagit ett varmt farväl av Tsegi och chauffören och lovat att anlita dem varje gång vi åker hit tog vi tåget till Gobiöknen. Det var en resa med många vida vyer. Vår matsäck bestod av bröd, tomat, Djingis Khan energidryck och lite russin. Vid en av stationerna stod Mongoliets första (enda?) kosmonaut staty. Skymtar i silver till vänster bakom Julia på sista bilden.

Kosmonaustatyn

Choyr, Gobiöknen

Tåglunch

Stenformationer

Terelj, Mongoliet

Alex passar sjukt bra som mongol tycker jag (Julia). Inte nog med att han kan rida i fem timmar i sträck (både med och utan ledare), han ser ut att vara född för att bära Djingis Khan-kläder. Han uppskattar också deras köttbaserade matkultur. Snart mjölkar han yakar, bor i ett pälsfodrat runt tält med blomstermålade möbler och snusar irakiskt snus som vilken mongol som helst.

Mongolisk mat. Bland annat massor av salt te

Kurbits Mongolian Style

Sovjetretro

Ulan Bator, Mongoliet

Söndag. Det kändes faktiskt lite vemodigt att lämna tåget i morse. Man trodde att man skulle vara helt less efter fyra hela dagar plus lite till, men vi har haft så trevligt! Vi blev mötta på stationen av Tsegi. Hon kallar oss för Jessica och mr Andersson. Hennes namn betyder glad blomma. Idag har hon visat oss lite av stan, ett sovjetiskt vänskapsmonument med bra utsikt och ett buddistiskt kloster med en jättestor guldig budda. Dessutom har vi ätit båt och druckit salt te. Salt te smakade som att dricka popcorn!

Cafe i Ulan Bator efter besök i tempel

Utsikt över Ulan Bator

Julia och Tsegi på en gata i Ulan Bator