Världens största träbyggnad

Kyoto, Japan

Finalen pa den har resan skulle bli ratt storslagen hade vi planerat. Vi skulle sta pa toppen av Fuji-san och se solen ga upp och det skulle vara magiskt. Det holl pa att skita sig totalt idag.

Vi kom fram till att det ar bast att komma fran Tokyohallet till berget. Och da ska man komma med buss. Boka bussen pa JTB-resebyran, sa de pa turistinformationen. De pratar engelska dar. Det visade sig vara inte riktigt sant.

Den stackars flickan sag helt oforstaende ut nar vi forde fram vart arende. Inte ens orterna vi ville aka mellan verkade vara kanda. Vi forsokte peka pa kartan. Hon sa nat pa japanska. Sa holl vi pa en stund. Hon borjade sla i tjocka tidtabeller och studera oknackbara kodmeddelanden. Pekade pa ett hjarta i tabellen. Skrev ner nagra tecken. Sen ringde hon ett antal langa telefonsamtal far att till slut kunna meddela oss att bussarna var fullbokade.

Skit ocksa.

Men sen ringde hon nagra samtal till och det fanns kanske plats pa nagon buss som gick till nat stalle. Och sa kanske en lokalbuss kunde ta oss vidare. Allt detta formedlades med pek- och kroppsspraket.

Sa nu har vi i alla fall tva tur- och returbiljetter till nagonstans halvvags upp pa Japans heliga berg. Att bestiga det kanns som det kommer att bli en barnlek jamfort med biljettbokningen.

Idag har vi ocksa varit i Nara och sett fler tama radjur och … ta-da: Varldens storsta trabyggnad, templet Todai-ji! Dar inne satt en riktig bjasse till bronsbudda och vinkade och man kunde fa testa att ala sig genom ett hal for att uppna upplysning. Jag vagade inte prova.

Stenlyktor

Laskig tragubbe. Man kunde bli frisk om man tog pa den.

Vi bidrog med en takpanna till tempelrenoveringen.

Halet man kunde krypa genom till upplysningen.

Gor inte radjuren arga!

Stackars henne, hon fick ringa fem stallen, innan det var nan som hade plats for oss.

Men nu har vi skarpt till oss och tagit tag i hela hotellbokarbiten. Sa vi slipper nog sova pa parkbankar resten av resan ocksa. Det ar i och for sig tillrackligt varmt, men det finns mygg!

Imorgon aker vi till den vita hagern (ett slott).

51 våningen

Nagoya, Japan

Nagoya ar Japans fjarde stad och tydligen platsen dar pachinkon foddes. Pachinko, som jag fattar det, ar blippande och bloppande och blinkande spelmaskiner som samlas i stora blinkande, bloppande, ploinkande och tjutande spelpalats. Vi har spanat in, det verkar galet.

Vart mal i Nagoya var dock att annat: Ett kombinerat spa och kapselhotell som Babben rekommenderat varmt. Dar skulle bland annat finnas en maskin som steriliserade harborstar!

Nar vi drallde in fick vi: 1 drinkbiljett, 1 frukostbiljett, 1 skapnyckel och 1 kvitto var. Jag fick dessutom 1 speciell nyckel till damkapselavdelningen och en bricka att losa in mot en rosa mysdress.

Spat/hotellet hade 6 vaningar och vissa var for damer och vissa for herrar. Det tog en del dividerande pa sprak som varken de eller vi forstod och tillhorande viftningar innan vi forstod (ungefar) vilka regler som gallde och vagade kasta oss i badet.

Sen gled vi runt lite i vara mysdressar (Alex fick en beige) och hangde i reggaeloungen och forsokte smalta in sa gott vi kunde innan vi krop in i vara kapslar (sma sanghytter, typ 1x1x2m stora) och somnade. Det var lite som att sova pa en bat eller ett flygplan (det surrade hela tiden).

Idag borjade vi dagen med kaffe pa 51a vaningen i JR-skyskrapan i Nagoya (typ SJ-skyskrapan). Sen sprang vi genom 12-vaningsvaruhuset ner till taget mot Takayama.

Ikvall har vi atit varldens basta  kott (enligt Alex), sk hida-biff, pa en rolig restaurang dar man fick grilla sjalv. Agaren var ocksa bussig nog att posera med biffarna sa vi kunde fota innan vi gick darifran mycket matta och balatna.

Sovkapslarna