Vilda hästar

IMG_6370.JPG

Sydvästra Sardinien, Italien

Cavallini kallas de. Vilda ponnyer som håller till i naturreservatet Giara di Gesturi. Skyltningen var lika med noll. Och vägarna som pekades ut i Lonley Planet såg inte ut att användas särskilt flitigt, de höll på att tas över av vägrenens ogräs och nedrasade stenblock från de branta stupen vid sidorna. Vi åkte upp upp upp och fick tuta och skrika åt lata hundar för att de skulle masa sig av vägen. Men plötsligt stod en parkvakt framför oss och erbjöd hjälp och tips.
Kör hit. Gå hit. Där är hästarna.
Vi hoppade ur vår himmelsblå Fiat Panda och spåren var med ens mycket tydliga: små små hovavtryck i sanden och färsk dynga strösslad över stigen.
Bland korkekarna skymtade de typiska sardiska röda korna. Vi såg de nästan uttorkade sjöarna där hästarna samlas för att dricka i gryningen.
En grupp vandrare på väg åt andra hållet meddelade att de sett dem! Vandrarna hade sportiga hattar i jordfärger, kängor och ryggsäckar och sa att hästarna var två kilometer bort. Vår utrustning bestod i solskyddsfaktor, i och för sig faktor 50, sandaler och en tilltagande gnällighet som bättrades på med ett par skrubbade knän.
Vi fick bittert erkänna oss besegrade.
Som tröst fick vi varsin panini och citronläsk. Samt en guidad tur av ett fyratusenårigt byggnadsverk. Komplett med torn och trånga gångar.
Nu pustar vi ut i Cagliari. Imorgon utforskar vi stan.

IMG_6373.JPG

IMG_6372.JPG

IMG_6371.JPG

IMG_6374.JPG

Slarva inte med antipaston

IMG_6366-0.JPG
Pauli Arbarei, Sardinien

Vår himmelsblå hyrfiat har tagit oss över bergen på snirkliga åksjukevägar. Vi pausade i Seneghe, världskänt åtminstone på hela Sardinien för sin prisbelönta olivolja. Tyvärr var oljekooperativet stängt för siesta, så vi fick nöja oss med picknicklunch i en övergiven park och ett foto av kooperativet.
Efter ett kaffestopp på Café del museo (wi-fi!) i Villanovaforru landade vi på slätten och Agriturismo Su Boschettu. Där välkomnades vi av Filippo, köttbonde och Wallanderkännare. Han blev glad när han fick höra att Alexander var från Wallanderland (Skåne). Han menade också att Millenniumtrilogin var skräp jämfört med Wallander. “Mycket sämre story, som skriven av en dator.” “Men Wallander, vilka historier…” sa han och såg lycklig ut.
Middagen var så där härligt italiensk som man drömmer om.
Salami, lufttorkad skinka, pecorino, tre sorters frästa svampar, varma och kalla ugnsbakade grönsaker. Hemodlat, hemlagat, hemsnickrat. Och det var bara antipaston.
Jag brukar tycka att förrätt är överskattat, men jag tror jag får omvärdera det.
Sen kom pastan, Naemis hemgjorda ravioli med ricotta och citron och tomatsås. Och så stora stekta köttbitar från Filippos produktion på det. Och en liten insalata mista. Allt serverades med utförliga beskrivningar på italienska av vilka vi förstod smulor här och där.
Sen var det gårdens egen melon och egenhändigt producerad limoncello.
Vi och de andra gästerna, ett par från Paris som ville köpa med sig raviolin hem, blev mätta.

IMG_6369.JPG

IMG_6368.JPG

IMG_6367.JPG

Återkomsten

IMG_6760.JPG

Alghero, Sardinien

Vi är här igen. Inte bara på Sardinien. Inte bara i Alghero. Utan till och med i samma lägenhet.
Det har varit en vecka av återseenden.
Mackstället Milese var kvar! Mackorna kostar fortfarande 2,50 och är lika goda som vi mindes dem.
Det olåsta nätverket som man kan snylta på vid Diva café är fortfarande öppet och min telefon (som också är samma som för fyra år sen) kopplade upp sig automatiskt. Sånt som får en att känna tillhörighet 🙂
Vi har hittat tillbaka till affärerna där vi brukade handla. Lågprisbutiken Eurospin säljer fortfarande samma ljus med religiösa motiv.
Kvällssolen lyser upp gamla stans befästningsmurar mot havet lika vackert nu.
Hyresvärdarna Silvana och Antonio är lika gulliga som sist och vi förstår lika lite av vad de säger. Men vi gissar och ser glada ut och det funkar ok.
Lägenheten har uppdaterats med vattenkokare. Annars är allt lika: de orangefärgade sängkläderna; det trånga köket med den irriterande diskställskonstruktionen som gör att man blir genomblöt när man ska ställa upp disken; de märkliga bilderna med bebisar i kaktusmössor på väggarna; de fyra trapporna med djupa gropar i stegen av många många års slitage. Och så det fantastiska läget mitt på huvudgatan, som fylls av liv på kvällarna: gamla tanter som fingår, yngre tanter i glttersandaler, turister som äter glass och tittar på lyxiga solglasögon, familjer med barnvagnar, kompisgäng, förälskade par och butikspersonal i väntan på nån kund.
Vi kan öppna fönstret och få in ljudet av kvällsgatulivet i lägenheten.
Eller så går vi ned för de fyra slitna trapporna och ansluter oss.

IMG_6365-0.JPG

IMG_6364-0.JPG

Viva Espania

20130727-081129.jpg

San Sebastian, Spanien

Innan vi lämnade Frankrike för att åka till det tredje landet på vår resa stannade vi vid en fransk stormarknad för att göra de sista fynden av franska delikatesser och specialiteter. Vi gick därifrån med en påse Smarties, Mamas kakor samt en jätteful plastdocka med sjukt små fötter. Alla nöjda och glada. Väl framme i San Sebastian hade vi lite problem att komma fram till hotellet, som ligger mitt på stranden La Concha, men efter några varv runt kvarteret och en regelvidrig vänstersväng lyckades vi köra fram till dörrarna, där en uniformerad herre i hatt snällt tog våra bilnycklar och åkte och parkerade vår bil någonstans. I all flärd skämdes vi lite hur skräpig bilen var. Fantastiskt nog fick vi en balkong med utsikt över kanske världens vackraste city beach. Vi var nöjda och funderade på att stanna hela vistelsen på hotellrummet. Som tur var gick vi dock ut några timmar senare och upplevde gamla stan med alla dess barer som serverade pintxos och dryck. Av alla roliga ställen vi var på var nog La Mejillonera bäst med sin helt kaotiska men varma och livliga miljö bäst. Fantastiska patatas bravas med tomatsås och majonnäs. Signe satt på pappas axlar i trängseln och personalen serverade ivrigt och infernaliskt alla som trängdes framför baren. Beställningarna skreks längs med disken och levererades vidare till nästa kock. Helt underbart stökigt på rätt sätt! Givetvis käkade vi en Mojitoglass med Rom också.

20130727-081040.jpg

20130727-081101.jpg

20130727-081111.jpg

Surfers Paradise

20130727-080722.jpg

Biarritz, Frankrike

Vi började dagen i Biarritz med att gå på det av Lonely Planet rekommenderade Cité De l’Ocean. Helt värdelöst var det dock, fast Signe tyckte konstigt nog att det var kul så det var inte helt bortslösad tid ändå. Resten av dagen ägnade vi åt att spana in staden och hänga på Grand Plage. Trångt och ganska skräpigt, speciellt i jämförelse med underbara Plage St Giron. Men vi lekte och hade kul bland vågorna ändå.

20130727-080906.jpg