Senaste dygnen har dominerats av tsunamirapporter och oroade sms hemifran. Vi kan harmed meddela att allt ar bra med oss, vi befann oss som tur var pa ratt sida om Indien nar vagorna kom.

Vid var strand i Palolem sjonk vattnet i sondags plotsligt ca 1,5 meter och steg igen. Detta upprepades ett par ganger inom ungefar en timme och skramde upp indierna ganska rejalt. Vi forstod sen att det nog var en liten tsunamisvallvag snuddade vid oss, men inget i narheten av det vi nu har sett pa CNN fran Chennai, Phuket med flera stallen.

Nu befinner vi oss i Mumbai och i natt satter vi oss pa ett plan och flyger hem igen.

Gott nytt ar pa er allihopa!

/Alexander & Julia

Trots hogsasong ar det inte direkt proppfullt pa stranden

Palolem, Indien

Vagorna glittrar, palmerna vajar och flaktarna surrar pa internetkafeerna. Julsanger strommar ur restaurangernas hogtalare och varje strandhydda ar dekorerad med glitter och julstjarnor. Anda kanns julen valdigt langt borta. Vi kommer att fira julafton pa stranden med en indisk buffe av nat slag (alla har tycker vi ar skumma som firar pa julafton och inte den 25) (utom alla svenskar forstas, det finns manga) (Varfor firar vi egentligen den 24? Ar det nan gammal hednisk grej? Och varfor heter det egentligen jul?)

Hursomhelst. Jul? Nej, det kanns det inte som. Men det ar ratt bra anda. En massa god mat, vackra granar och snalla tomtar onskar vi er alla!

God jul!

Inte ens en eremit skall behova kanna sig ensam pa sjalvaste julafton.

Fina juldekorationer. Det kanns nastan som hemma. Om det inte vore for sanden, palmerna, solen, varmen, havet, indierna och bambuhyddan

Alex, Ludde och Troy kommer i julstamning.

Vi onskar er alla en riktigt ...

Tva tomtar pa stranden.

Annu en Thali, fast man ar inte lika glad efter 120 st

Palolem, Indien

Innan man aker till Indien laser man att man inte far dricka vatten, ata glass, ata frukt, ata pa gatan, ata pa taget… Och aven om man undviker allt farligt kommer man garanterat att bli riktigt sjuk i magen. Men vi har klarat oss. Och vi har inte svultit nanting.

Nagra iakttagelser:

I Indien kryddar de sin mat duktigt. En av deras favoritkryddor ar koriander, nagot som Alex inte ar sa fortjust over. Det finns tex korianderchips.

Indier ater fort.

Indier ater ofta och mycket pa tåg. Tex jordnotter. Skalen kastas pa golvet.

Restauranger papekar om de har ickvegetarisk (non-veg) mat. Pa indiska McDonalds har de inget annat kott an kyckling och fisk.

Nagra favoriter, utan inbordes ordning:

Masala dosa (Tunn linspannkaka med gronsaksfyllning. Till frukost.)

En fin fruktfrukost pa Kachi kafe i Kochi, Kerala. (Inneholl till och med den skumma frukten guava.)

Tandori pomfret med pommes frites (En grillad fisk.)

Garlic nan (Vitloksbrod.)

En viss garlic chicken pa Kerala coffee house i Varkala (Vitlok ar aldrig fel.)

Dam aloo (Potatisratt i olika former, har smakat bra varje gang.)

Karims kebab pa Karims i Delhi. (Utsedd till varldens (?) basta. Aven take away.)

Chai (Te med mycket socker och mjolk och eventuellt nan krydda. Kan fas dygnet runt. Pa taget hor man hela natterna (och dagarna) temannens rop: chaichaichaichaichaichai.)

Samosas. (Typ piroger. Gatumat, tagmat.)

En europeisk thali (narmast kameran), och en indisk dito

En harlig sydlandsk Thali!

Den basta frukosten, nagonsin

Chai ar javligt hett har nere

En Masala Dosa sitter aldrig fel

Nej Alex ar inte full, han ater bara tibetanska Momos

En JOS skall vara farsk, precis som som i Indien.

OBS! Missa inte Best of India – sammanfattning och utvardering i latttillganglig topplisteform (nasta inlagg).

Vi narmar oss nu slutet av var resa. Tillbaka nastan dar vi borjade, bland palmerna i Palolem, ska vi fira indisk jul. Den blir nog god. Sen borjar hemresan. Nu ar det dags for lite sammanfattning och utvardering (mycket viktigt!) for att se vad vi har lart oss. Vi har valt topplistemetoden (den beprovade).

Flest myggbett i ansiktet vid ett och samma tillfalle
1. Julia (63 st)
2. Alex (40 st)

Langsta tagresan
1. Chennai-Delhi (35 timmar.) 
2. Jhansi-Amritsar (21 timmar.) 
3. Pathankot-Jodhpur (20 timmar.)
4. Delhi-Varanasi (18 timmar.)
5. Varkala-Chennai (17 timmar.)

Ackligast i Indien
1. Kor som bajsar overallt.
2. Manniskor som bajsar overallt.
3. Varanasi.
4. Tagtoaletter.
5. Koriander (tycker Alex).

Billigaste hotellrummen
1. Om hotel, Macleod Ganj, 100 Rs = ca 20 SKR. (Terass med underbar utsikt. Toa 2 trappor ner, dusch 3 trappor ner. Kallast!)
2. Vishnu ?est house, Varanasi, 140 Rs. (Namnet avsiktligt forvillande likt ett hotel som star med i Lonley Planet. Delad toa och dusch. Mycket hjalpsam personal och mycket mygg.)
3. Yogi Guest House, Kajuraho, 150 Rs. (Eget badrum. Mest prisvart!)
4. Blue Nile, Palolem. (Hydda pa styltor mellan kokospalmerna pa stranden. Favorit!)

Indier vi minns (och tva sri lankier)
1. Mr Bubbles (Fixarkille pa hotellet i Jodhpur. Raddade oss ur busshaveri och bjod pa rom.)
2. Patel (Bjod hem oss pa te och visade sina odlingar och sitt hus.) Han som holl Alex i handen.
3. Safiya (Ville bli flygvardinna och garna folja med pa var resa istallet for att aka med sin familj hem till Lucknow.)
4. De muslimska herrarna fran Sri Lanka (Bjussade pa kardemummaskorpor.)
5. Datamuppen pa taget (Forsokte salja ett datasystem (CRM) till Alex.)
Fotnot: Typ inga indiska kvinnor har pratat med oss.

Indiska lardomar
1. Det ar aldrig som man tror.
2. Allt ar heligt. Inget ar heligt.
3. Trang dig alltid i koer.
4. Lyssna inte pa heliga man, de vill bara ha pengar.
5. Tank pa vad saker faktiskt kostar sa du inte idiotprutar.

OBS! Missa inte matspecialen (forra inlagget). Manga mumsiga bilder!

Jodhpur, den blå staden

Goa, Indien

Vi drog atstad fran bergens hojder till Rajastans vidstrackta vidder. Vart forsta stopp vad Jodphur, den bla staden. Vi tjackade in pa Yogis Paying Guest House dar den slicka Mr Bubbles tog valdigt bra hand om oss. Rummet var det tjusigaste hittills med balkong, vara forsta mjuka sangar och utsikt upp mot det valdiga fortet pa kullen ovanfor staden.

Utdrag fran en dialog pa en av stadens grander:

”Excuse me sir, where are you from?”

”Sweden”

”Very nice. How are you?”

”I am fine. Good bye!”

”I dont want to sell anything. My father is rich and he told me to go to the market and practice English because I am going to Oxford next year”

En kvart senare:

”I believe that you are working for the store you have been talking about for the past 15 minutes!”

”Yes, yes, its true but I never lie. Rickard Gere was at the store 2 weeks ago and Ikea and Indiska allways buy a lot of stuff from us. Its all true. And Paul McCartneys wife does only have one leg!”

”Ok, thats it, Go away!”

En timme senare var vi i affaren och shoppade loss.

Vi njot av Jodphur och den staden kommer alltid att vara speciell for oss.

Jodhpur har gett namn at sana dar ridbyxor med puffiga lar, eller var det ett slags ridkangor med korsade remmar?

Ett fort som inte kan stormas ens av galopperande elefanter, enligt uppgift. Maharadjan av Jodhpur bodde dar. Men nu har han flyttat

Var forsta mjuka sang pa tva och en halv manad. Yogis Guest House, Jodhpur

Har brukar Richard Gere och Paul McCartney handla alla sina textilier nar de besoker Rajastan, enligt uppgift...

Man puttar elefant

Mr Bubbles lotsade oss nagra dagar senare till Jaisamler dar vi bodde pa ett sandstenshotell. Allt var av sten. Mycket fint. Hela Jaisalmer ser forresten ut som ett enda stort sandslott. Mycket romantiskt skulle det kunna vara om man slapp trampa i koskit hela tiden.

Vi hann med en kamelfard i oknen. Det var valdigt roligt. Kameler ar roliga djur. Om de inte skriker och frustar en i orat forstas. Vi red over sanddynorna och fick ont pa alla stallen man kan tanka sig. Vi satt med kamelforarna runt lagerelden och drack rom som Mr Bubbles gett till Alex. Ja, Mr Bubbles ar en hyvens kille. Preics som kamelerna.

Pa natten sov vi under bar himmel pa dynorna. Stjarnorna glittrade som vi aldrig sett forrut, stjarnfallen avlosta varandra och dar borta, precis vid en sanddyna, sag vi konturerna av en kamel. Helt otroligt.

Kossa

Var buss pajade mitt i oknen

Sandslottet i Jaisalmer

I Jaisalmer finns en officiell knarkbutik

Bybesok med skrikande barn som garna ville vara med pa bild

Ar det inte Sven Hedin man ser dar borta?

Stolt kamel

Efter en 42 timmars resa ar vi nu i Calangute, Goas Gran Canaria. Och vi ar inte imponerade. Tagresan var hemsk. Pa ett tag var det sa fullt att de laste dorrarna, folk borjade nastan slass och fick dras isar och vi hukade oss och tankte pa annat.

Tack for alla kommentarer forresten. Vi laser dem med spanning varje gang!

Gran Canaria, Indien

... och tva flaskor med rom.

Mcleod Ganj, Indien

I Amritsar har herrarna turban, och vissa bar kniv (eller svard!). Trots det verkar de ratt snalla. Flera kom fram till oss pa gatan bara for att skaka hand. De ar sikher och alla heter Singh i efternamn.

De har ett gyllene tempel som man far ga in i om man tvattar fotterna forst och tar pa sig en orange sjalett (turban gar ocksa bra). Dar inne ar det rent (!) och mitt i en stor bassang ligger sjalva guldtempelt. Pa ett stalle delar de ut gratis mat till alla som vill ha. Alla hungriga sitter pa langa rader pa golvet och serveras linsgryta och brod.

Nar vi hade kommit ut ur templet och fatt pa oss vara skor och blivit av med vara oranga sjaletter igen kom en turban fram till oss och undrade om vi ville aka ock titta pa den dagliga gransstangningsceremonin. Vi nappade och fick aka med hans taxi typ fyra mil pa en bred rak vag mot pakistan. Dar pagick nagot som paminde om ett battre fotbollsderby. Ramsor, flaggor och hejarklacksledare hetsade publiken pa bada sidor om gransen. Lustiga uniformer marscherade under stort jubel som den varsta paradparodin man kan tanka sig (stela armar, hoga knan, ryckiga rorelser…). Ett helt galet nationalistspektakel.

En glad soldat.

For narvarande befinner vi oss i Mcleod Ganj uppe i bergen. Vi har spanat efter Dalai Lama men han verkar inte vara hemma. Sa vi har fatt noja oss med att kolla pa snokladda Himalayatoppar och andra forstummande utsikter. 

Pa bussen pa vagen hit blev Alex anklagad for att ha illaluktande fotter (logn!). Vi misstanker att en tant var skyldig till stanken. Busskonduktoren (som hade fatt framfora luktklagomalet) formedlade sedan kontakt med nagra skolpojkar (”De vill garna prata med er.”). De ville ha vart mobilnummer, men vi sa att det var for dyrt att ringa. Aterigen visar sig teknoligin vara den basta brobyggaren. Vill man ha kontakt med manniskor fran andra kulturer behover man bara vifta lite med en mobiltelefon eller digitalkamera. Alla ar intresserade.

Det borjar bli kallt...

Var utsikt fran hotellrummet i McLeod Ganj.

Skont med en lunch under Himalayas toppar.

Vi vill se mer berg, men det blir nasta resa och da klattrar vi upp.

Vi poserade vilt framfor bergen.

En vanlig dag pa stan i McLeod Ganj.

Ar vi fortfarande i Indien?

Det ar andra advent idag (eller? dagarna flyter ihop lite…) men det narmaste julstamning vi har kommit ar val att vi nu far kla oss i allt langarmat och langbenat vi har med oss och buddistmunkarna som syns overallt paminner lite om tomtar i sina roda klader.

Som om inte detta vore nog har vi atit pa Pierce Brosnans favoritrestaurang och lart oss att buddister garna offrar mariekex, snickers och skrattande ko-ost till sina gudabilder.

/A&J

Indier gillar jordnotter, speciellt pa tag.

Julias kompis Safiya, hon ville hellre folja med oss an sin familj.

Vi stannade i Orcha av en slump, men de har snygga borgar och en javligt god Dam Aloo.

Alla bussresenarers drom.

Men ar det inte James Bond som sitter brevid Julia?

Varanasi - heligast (och smutsigast?) i Indien. Ett bra stalle att do pa, sags det.

Varanasi, Indien

Den stora dagen var inne. Vi skulle bege oss till Agra och titta pa indiens stora under, Taj Mahal. Vi gick langs Dehlis gator for att ta oss till turistbyran for att inhandla bussbiljetter. Gatorna i the Old City borjade plotsligt befolkas av poliser med stora gevar. En snall man kom fram till oss och sa att det snart skulle borjas kasta sten. Han fixade en autorickshaw till oss. Med myndig stamma sade han till chaufforen ”Indian price”. Sa helt plostligt kostade det en femtedel av det vi sjalva brukar betala.

Val pa turistbyran skrattade de gott at stenkastarhistorien och sa att vi lugnt kunde spatsera pa gatorna. Vi gick till McDonalds for forsta gangen och drog en McMaharadja.

Nar vi nasta dag narmade oss the Taj, borjade vi kanna oss lite oroliga att allt endast var en stor hype. Att det skulle se trist och skitigt ut. Som tur var hade vi jakligt fel. The Taj lag som en hagring framfor oss och allt var sa fint som man kunde onska.

The Taj. Lika fantastiskt som du vantar dig. Vackrare an du kan beskriva.

Tank vad tokigt.

Toppen.

Utsikt mot Taj Mahal.

Efter Taj Mahal tog indierna over. De flesta pa bussen var indiska turister och alla som kunde engelska hade forsvunnit. En guide borjade prata hindi oavbrutet och vi susade ivag till olika tempel av stor religios betydelse. I ett tempel blev Alex genomsokt av massa poliser och fattade ingenting, i ett annat fick man fylla i ett formular mitt under den religiosa riten och en prast satt och skrev kvitton pa karbonpapper. Alla ropade ”Yehaa” och fick nagot i tidningspapper och ett kvitto fran prasten.

Nagra dagar senare stack vi till Varanasi, den heligaste platsen i Indien och dar man badar i Ganges. Det finns 1,5 miljoner daliga bakterier per liter vatten i Ganges, for att det skall vara sakert att bada far det max vara 500 st per liter. Dar ar ganska skitigt. Vi bodde pa ett valdigt trevligt stalle dar alla i personalen hangde med oss gaster. Alex fick till och med ga och halla handen med en av dem. Det gor alla indiska man som ar polare.

Vi akte bat langs Ghatsen (trappsteg ner till vattnet) och fick aven ro lite pa den gigantiska floden.

Vi sag nagra lik, nagra likbranningar och en barnbegravning. Det ar precis som indien i ovrigt. Allt heligt ar sa invavt i vardagen sa all ”andlighet” ar borta. Pa the Burning Ghats, d v s dar man branner liken, sprang getter omkring och kakade av bambubararna som liken transporterats pa, hundar nosade runt bland balen och folk glodde. Overallt ar det skitigt och indiskt.

Nar vi akte bat sag vi ett litet folje i en bat brevid. De hade ett litet tygpaket som de under enkla former kastade i floden. Det var ett barn som begravdes.

Till Varanasi kommer man for att kremeras pa Ganges strand men dar finns aven ett stort universitet. Darav det klassiska Varanasiuttrycket ”In Varanasi, its all about Learning and Burning.

En snall och skelogd man rodde oss runt pa den heliga floden Ganges.

Alex ror i den heliga floden.

Vart badrum i Varanasi.

Heligt bad i dimman.

Japanskt filmteam forevigar badande pilgrimmer och forbannar gryningsdimman.

”

Nasta sak pa schemat var sextemplen i Khajuraho. Vi var bada krassliga av allt resande de senaste dagarna sa nar vi kom till detta fridfulla stalle kandes det som att komma hem. Kanske for forsta gangen sen vi kom hit. Alex lyckades pola lite med en av snubbarna som jobbar pa hotellet och bjuda in sig sjalv till hans hem. Under hemlighetsmakeri traffade vi Patel utanfor staden pa en dammig vag. Allt var hemligt eftersom annars skulle hans chef bli jattearg. Vi fick traffa hans morsa, farsa och nagra barn. Hans fru var i vag och duschade i tre dagar sa henne fick vi tyvarr inte traffa. De bodde 10 personer i huset och hade vattenbufflar och bananer utanfor dorren. Mycket trevligt och intressant. Vi ska skicka bilder till Patel pa hans farsa for han hade inte sjalv sa manga pa honom. Farsan sa dock inte ett ord.

Dessa kacka pojkar som vi träffade på ett tåg ville att vi skulle sjunga Titanic-sangen for dem.

Alex framfor ett av de sexfixerade templen i Khajuraho.

Alex ute och cyklar i Indien.

Patels pappa ater lunch.

Patels brorson, Patels mamma, Patels son Sunil, Patel, Julia.

Schysst restaurang i toppen av ett trad.

Imorgon drar vi norrut igen. Denna gang for att halsa pa Dalai Lama.

/J&A

Tagen ar jakligt nice. Denna tur tog endast 35 timmar. Med galler och allt

New Delhi, Indien

Hej pa er dar hemma och borta

Andrade planer. Taget till Varanasi gick inte alla dagar. Sa i stallet for att sitta och vanta i Chennai tog vi taget till Delhi. Det tog sisadar 34 timmar och vi delade kupe med tva herrar fran Sri Lanka som skulle till Delhi for ”religious purposes”. En hade vitt skagg och en hade svart skagg. De hade en kompass som visade vart Mecka lag sa de kunde be nar taget akte i ratt riktning.

De bjod pa kardemummaskorpor och mandariner och vi bjod dem pa bananer.

Superstjarnan Alex och hans beundrare

Divigare vakter far man leta efter

Superstaren Julia med sina beundrare

De slutade aldrig att ta foton

Vi hade hort att Delhi skulle vara det varsta man kunde uppleva har pa jorden (eller nat sant) och vi fick braka med rickshawmannen som skulle kora oss till hotellet for att inte bli dubbelt lurade (bara enkelt…). Men for ovrigt ar det schysst. Vi har Indiens storsta moske precis utanfor vart fonster och igar kollade vi pa ett rott fort och blev fotograferade av en massa indiska turister: ”One photo please!”

Vi kande oss lite som filmstjarnor och vi kontrade genom att ta bilder av dem.

Pa foraldrars begaran, Alex och Julia pa bild. I en cykelrickshaw sa klart

Rusning i Dehli

Det roda fortet

Utsikt over mosken fran vart hotell

Gatorna har ar rena kaoset. Packade med folk och cykelrickshor och autorickshor och mer folk som saljer strumpor, bananer, friterade kycklingar, varma yllemossor, bildelar, hanglas, plastleksaker och klockor. Och sa sopor. Och jattestora tjurar. Och en och annan get. Och nan som eldar.

Idag har vi testat McMaharadja och imorgon ska vi aka till Agra och kolla pa Taj Mahal.

... vad var det jag sa om gud och trafik (Alex)

Beachen i Varkala ar ganska nice. Och klippan ar ganska brant

Chennai, Indien

Det borjade med en strejk och slutade med en skandal.

Nar vi kommit till Alleppey for att aterigen ge oss ut pa bakvattnet visade det sig att det var strejk pa gang. Alla transporter och affarer deltog i strejken. Sa vi fick hanga pa hotellet och kika lite forskramt in i hotellets bar. Barerna i Kerala ar mycket skumma tillstallningar som endast frekventeras av man med kjol. En fader skall aldrig behova se sin son dricka, vilket innebar att man inte heller kan se sin hand framfor sig i den skumma belysningen.

I bakvattnet kan man tvatta sina klader

Ursakta, en till ko. Men Alex gillar dem. Fastan han har koskrack hemma

Bakvattnet

Nar baten val gick blev det en njutbar resa pa de lugna kanalerna. Vi traffade Shrikan (civilingenjor) och Lalita (stamcellsforskare). Deras dotter pluggade pa KTH sa de var glada att traffa svenskar. Baten stannade sa smaningom for lunch. Vi blev serverade thali. En thali ar ris och diverse saser ofta serverat pa ett bananblad. Alltid billigt, oftast gott och endast ca 30 Rp (6 spann). Den har gangen var det dock dyrt och man fick betala extra for fisk och ananas.

Vi vasterlanningar betalade snallt vara 20 kr per portion, for vi forstar inte battre, medans alla indiska turister som var med borjade skrika och braka. ”For lite mat”, ”For daligt!!”, ”For dyrt”, ”Skandal!”. Vi tittade forst oforstaende pa men nar de borjade skriva protestlistor och baten var tvungen att tuta mycket for att de skulle ga pa, da forstod vi att det var allvar. En riktig Thaliskandal.

Vara technoalskande vanner Jeroen och Brenda fran Holland som vi har rakat traffa fem ganger under resan

Team Baywatch, Varkala style

Julia matar elefanten Ganesh, 30. Han gillar bananer, precis som en riktig elefant ska

Tva muppar pa en elefant

De senaste dagarna har vi hangt i Varkala och solat och badat och suttit under palmerna och druckit ol och atit och tittat pa regnet och umgatts med backpackers i en turistbubbla. Och det har varit riktigt nice.

Nu befinner vi oss i Madras eller som det nu for tiden heter: Chennai. Det ar bullrigt, mycket folk och vi har kakat pa Subway, kopt Ray Bans och lite annat smatt och gott. Ett storstadsliv helt enkelt. Snart drar vi ivag till Varanasi pa ett tag som endast tar 38 timmar.

/J&A

For er som inte vet hur en autorickshaw ser ut. De ar ratt snygga tycker vi

God van ar alltid valkommen! Vem fan lamnade den har pa ett cafe i Cochin. Vi misstanker K G Hammars ena son

Dessa tva kacka unga man gillade var digitala kamera

Tva muppar i en kanot. Backwaters i Kerala

Varkala, Indien

Igar akte vi bat pa bakvattnen i Kerala, regionens turistattraktion nummer 1. Later inte riktigt lika attraktivt pa svenska. Var kapten var en stenhard kille med kjol, elvisfrisyr och en hemrullad cigarettstump i mungipan. Han kunde klyva en kokosnot med ett enda hugg (se bild) och gora hål i löv.

Med pa baten fanns dessutom den indiska Stig-Helmer, han hette Tampi.

Stenhard kille klyver kokosnotter med ett enda hugg

Fiske pa kinesiska. Cochin

Cochin

Vi har aven shoppat lite. Vi hade tur eftersom forsaljaren fastade och darfor inte fick ljuga, som han berattade att han annars brukade gora: ”Vill du ha akta kashmir for fem spann? Javisst varsegod! Vilken farg?”

Tack for det ramadan.

Nu ska vi ga och kolla pa kryddor.

Hadebra.

/J&A

Annu en turistbild, denna gang i Halebid

Sexualundervisning, Indian style

Hassan - Inte en backpacker sa langt ogat nar

Avenyn i Mangalore, en hamnstad stor som Goteborg