Slarva inte med antipaston

IMG_6366-0.JPG
Pauli Arbarei, Sardinien

Vår himmelsblå hyrfiat har tagit oss över bergen på snirkliga åksjukevägar. Vi pausade i Seneghe, världskänt åtminstone på hela Sardinien för sin prisbelönta olivolja. Tyvärr var oljekooperativet stängt för siesta, så vi fick nöja oss med picknicklunch i en övergiven park och ett foto av kooperativet.
Efter ett kaffestopp på Café del museo (wi-fi!) i Villanovaforru landade vi på slätten och Agriturismo Su Boschettu. Där välkomnades vi av Filippo, köttbonde och Wallanderkännare. Han blev glad när han fick höra att Alexander var från Wallanderland (Skåne). Han menade också att Millenniumtrilogin var skräp jämfört med Wallander. “Mycket sämre story, som skriven av en dator.” “Men Wallander, vilka historier…” sa han och såg lycklig ut.
Middagen var så där härligt italiensk som man drömmer om.
Salami, lufttorkad skinka, pecorino, tre sorters frästa svampar, varma och kalla ugnsbakade grönsaker. Hemodlat, hemlagat, hemsnickrat. Och det var bara antipaston.
Jag brukar tycka att förrätt är överskattat, men jag tror jag får omvärdera det.
Sen kom pastan, Naemis hemgjorda ravioli med ricotta och citron och tomatsås. Och så stora stekta köttbitar från Filippos produktion på det. Och en liten insalata mista. Allt serverades med utförliga beskrivningar på italienska av vilka vi förstod smulor här och där.
Sen var det gårdens egen melon och egenhändigt producerad limoncello.
Vi och de andra gästerna, ett par från Paris som ville köpa med sig raviolin hem, blev mätta.

IMG_6369.JPG

IMG_6368.JPG

IMG_6367.JPG