Bergsbestigning, etapp 1

Världens största träbyggnad

Kyoto, Japan

Finalen pa den har resan skulle bli ratt storslagen hade vi planerat. Vi skulle sta pa toppen av Fuji-san och se solen ga upp och det skulle vara magiskt. Det holl pa att skita sig totalt idag.

Vi kom fram till att det ar bast att komma fran Tokyohallet till berget. Och da ska man komma med buss. Boka bussen pa JTB-resebyran, sa de pa turistinformationen. De pratar engelska dar. Det visade sig vara inte riktigt sant.

Den stackars flickan sag helt oforstaende ut nar vi forde fram vart arende. Inte ens orterna vi ville aka mellan verkade vara kanda. Vi forsokte peka pa kartan. Hon sa nat pa japanska. Sa holl vi pa en stund. Hon borjade sla i tjocka tidtabeller och studera oknackbara kodmeddelanden. Pekade pa ett hjarta i tabellen. Skrev ner nagra tecken. Sen ringde hon ett antal langa telefonsamtal far att till slut kunna meddela oss att bussarna var fullbokade.

Skit ocksa.

Men sen ringde hon nagra samtal till och det fanns kanske plats pa nagon buss som gick till nat stalle. Och sa kanske en lokalbuss kunde ta oss vidare. Allt detta formedlades med pek- och kroppsspraket.

Sa nu har vi i alla fall tva tur- och returbiljetter till nagonstans halvvags upp pa Japans heliga berg. Att bestiga det kanns som det kommer att bli en barnlek jamfort med biljettbokningen.

Idag har vi ocksa varit i Nara och sett fler tama radjur och … ta-da: Varldens storsta trabyggnad, templet Todai-ji! Dar inne satt en riktig bjasse till bronsbudda och vinkade och man kunde fa testa att ala sig genom ett hal for att uppna upplysning. Jag vagade inte prova.

Stenlyktor

Laskig tragubbe. Man kunde bli frisk om man tog pa den.

Vi bidrog med en takpanna till tempelrenoveringen.

Halet man kunde krypa genom till upplysningen.

Gor inte radjuren arga!