Alexander och Julia

Varanasi, Indien

Den stora dagen var inne. Vi skulle bege oss till Agra och titta pa indiens stora under, Taj Mahal. Vi gick langs Dehlis gator for att ta oss till turistbyran for att inhandla bussbiljetter. Gatorna i the Old City borjade plotsligt befolkas av poliser med stora gevar. En snall man kom fram till oss och sa att det snart skulle borjas kasta sten. Han fixade en autorickshaw till oss. Med myndig stamma sade han till chaufforen ”Indian price”. Sa helt plostligt kostade det en femtedel av det vi sjalva brukar betala.

Val pa turistbyran skrattade de gott at stenkastarhistorien och sa att vi lugnt kunde spatsera pa gatorna. Vi gick till McDonalds for forsta gangen och drog en McMaharadja.

Nar vi nasta dag narmade oss the Taj, borjade vi kanna oss lite oroliga att allt endast var en stor hype. Att det skulle se trist och skitigt ut. Som tur var hade vi jakligt fel. The Taj lag som en hagring framfor oss och allt var sa fint som man kunde onska.

Efter Taj Mahal tog indierna over. De flesta pa bussen var indiska turister och alla som kunde engelska hade forsvunnit. En guide borjade prata hindi oavbrutet och vi susade ivag till olika tempel av stor religios betydelse. I ett tempel blev Alex genomsokt av massa poliser och fattade ingenting, i ett annat fick man fylla i ett formular mitt under den religiosa riten och en prast satt och skrev kvitton pa karbonpapper. Alla ropade ”Yehaa” och fick nagot i tidningspapper och ett kvitto fran prasten.

Nagra dagar senare stack vi till Varanasi, den heligaste platsen i Indien och dar man badar i Ganges. Det finns 1,5 miljoner daliga bakterier per liter vatten i Ganges, for att det skall vara sakert att bada far det max vara 500 st per liter. Dar ar ganska skitigt. Vi bodde pa ett valdigt trevligt stalle dar alla i personalen hangde med oss gaster. Alex fick till och med ga och halla handen med en av dem. Det gor alla indiska man som ar polare.

Vi akte bat langs Ghatsen (trappsteg ner till vattnet) och fick aven ro lite pa den gigantiska floden.

Vi sag nagra lik, nagra likbranningar och en barnbegravning. Det ar precis som indien i ovrigt. Allt heligt ar sa invavt i vardagen sa all ”andlighet” ar borta. Pa the Burning Ghats, d v s dar man branner liken, sprang getter omkring och kakade av bambubararna som liken transporterats pa, hundar nosade runt bland balen och folk glodde. Overallt ar det skitigt och indiskt.

Nar vi akte bat sag vi ett litet folje i en bat brevid. De hade ett litet tygpaket som de under enkla former kastade i floden. Det var ett barn som begravdes.

Till Varanasi kommer man for att kremeras pa Ganges strand men dar finns aven ett stort universitet. Darav det klassiska Varanasiuttrycket ”In Varanasi, its all about Learning and Burning.

”

Nasta sak pa schemat var sextemplen i Khajuraho. Vi var bada krassliga av allt resande de senaste dagarna sa nar vi kom till detta fridfulla stalle kandes det som att komma hem. Kanske for forsta gangen sen vi kom hit. Alex lyckades pola lite med en av snubbarna som jobbar pa hotellet och bjuda in sig sjalv till hans hem. Under hemlighetsmakeri traffade vi Patel utanfor staden pa en dammig vag. Allt var hemligt eftersom annars skulle hans chef bli jattearg. Vi fick traffa hans morsa, farsa och nagra barn. Hans fru var i vag och duschade i tre dagar sa henne fick vi tyvarr inte traffa. De bodde 10 personer i huset och hade vattenbufflar och bananer utanfor dorren. Mycket trevligt och intressant. Vi ska skicka bilder till Patel pa hans farsa for han hade inte sjalv sa manga pa honom. Farsan sa dock inte ett ord.

Imorgon drar vi norrut igen. Denna gang for att halsa pa Dalai Lama.

/J&A