Monthly Archives: November 2004

Learning and Burning

Varanasi - heligast (och smutsigast?) i Indien. Ett bra stalle att do pa, sags det.

Varanasi, Indien

Den stora dagen var inne. Vi skulle bege oss till Agra och titta pa indiens stora under, Taj Mahal. Vi gick langs Dehlis gator for att ta oss till turistbyran for att inhandla bussbiljetter. Gatorna i the Old City borjade plotsligt befolkas av poliser med stora gevar. En snall man kom fram till oss och sa att det snart skulle borjas kasta sten. Han fixade en autorickshaw till oss. Med myndig stamma sade han till chaufforen “Indian price”. Sa helt plostligt kostade det en femtedel av det vi sjalva brukar betala.

Val pa turistbyran skrattade de gott at stenkastarhistorien och sa att vi lugnt kunde spatsera pa gatorna. Vi gick till McDonalds for forsta gangen och drog en McMaharadja.

Nar vi nasta dag narmade oss the Taj, borjade vi kanna oss lite oroliga att allt endast var en stor hype. Att det skulle se trist och skitigt ut. Som tur var hade vi jakligt fel. The Taj lag som en hagring framfor oss och allt var sa fint som man kunde onska.

The Taj. Lika fantastiskt som du vantar dig. Vackrare an du kan beskriva.
Tank vad tokigt.
Toppen.
Utsikt mot Taj Mahal.

Efter Taj Mahal tog indierna over. De flesta pa bussen var indiska turister och alla som kunde engelska hade forsvunnit. En guide borjade prata hindi oavbrutet och vi susade ivag till olika tempel av stor religios betydelse. I ett tempel blev Alex genomsokt av massa poliser och fattade ingenting, i ett annat fick man fylla i ett formular mitt under den religiosa riten och en prast satt och skrev kvitton pa karbonpapper. Alla ropade “Yehaa” och fick nagot i tidningspapper och ett kvitto fran prasten.

Nagra dagar senare stack vi till Varanasi, den heligaste platsen i Indien och dar man badar i Ganges. Det finns 1,5 miljoner daliga bakterier per liter vatten i Ganges, for att det skall vara sakert att bada far det max vara 500 st per liter. Dar ar ganska skitigt. Vi bodde pa ett valdigt trevligt stalle dar alla i personalen hangde med oss gaster. Alex fick till och med ga och halla handen med en av dem. Det gor alla indiska man som ar polare.

Vi akte bat langs Ghatsen (trappsteg ner till vattnet) och fick aven ro lite pa den gigantiska floden.

Vi sag nagra lik, nagra likbranningar och en barnbegravning. Det ar precis som indien i ovrigt. Allt heligt ar sa invavt i vardagen sa all “andlighet” ar borta. Pa the Burning Ghats, d v s dar man branner liken, sprang getter omkring och kakade av bambubararna som liken transporterats pa, hundar nosade runt bland balen och folk glodde. Overallt ar det skitigt och indiskt.

Nar vi akte bat sag vi ett litet folje i en bat brevid. De hade ett litet tygpaket som de under enkla former kastade i floden. Det var ett barn som begravdes.

Till Varanasi kommer man for att kremeras pa Ganges strand men dar finns aven ett stort universitet. Darav det klassiska Varanasiuttrycket “In Varanasi, its all about Learning and Burning.

En snall och skelogd man rodde oss runt pa den heliga floden Ganges.
Alex ror i den heliga floden.
Vart badrum i Varanasi.
Heligt bad i dimman.
Japanskt filmteam forevigar badande pilgrimmer och forbannar gryningsdimman.

“

Nasta sak pa schemat var sextemplen i Khajuraho. Vi var bada krassliga av allt resande de senaste dagarna sa nar vi kom till detta fridfulla stalle kandes det som att komma hem. Kanske for forsta gangen sen vi kom hit. Alex lyckades pola lite med en av snubbarna som jobbar pa hotellet och bjuda in sig sjalv till hans hem. Under hemlighetsmakeri traffade vi Patel utanfor staden pa en dammig vag. Allt var hemligt eftersom annars skulle hans chef bli jattearg. Vi fick traffa hans morsa, farsa och nagra barn. Hans fru var i vag och duschade i tre dagar sa henne fick vi tyvarr inte traffa. De bodde 10 personer i huset och hade vattenbufflar och bananer utanfor dorren. Mycket trevligt och intressant. Vi ska skicka bilder till Patel pa hans farsa for han hade inte sjalv sa manga pa honom. Farsan sa dock inte ett ord.

Dessa kacka pojkar som vi träffade på ett tåg ville att vi skulle sjunga Titanic-sangen for dem.
Alex framfor ett av de sexfixerade templen i Khajuraho.
Alex ute och cyklar i Indien.
Patels pappa ater lunch.
Patels brorson, Patels mamma, Patels son Sunil, Patel, Julia.
Schysst restaurang i toppen av ett trad.

Imorgon drar vi norrut igen. Denna gang for att halsa pa Dalai Lama.

/J&A

Kardemummaskorpor fran Sri Lanka

Tagen ar jakligt nice. Denna tur tog endast 35 timmar. Med galler och allt

New Delhi, Indien

Hej pa er dar hemma och borta

Andrade planer. Taget till Varanasi gick inte alla dagar. Sa i stallet for att sitta och vanta i Chennai tog vi taget till Delhi. Det tog sisadar 34 timmar och vi delade kupe med tva herrar fran Sri Lanka som skulle till Delhi for “religious purposes”. En hade vitt skagg och en hade svart skagg. De hade en kompass som visade vart Mecka lag sa de kunde be nar taget akte i ratt riktning.

De bjod pa kardemummaskorpor och mandariner och vi bjod dem pa bananer.

Superstjarnan Alex och hans beundrare
Divigare vakter far man leta efter
Superstaren Julia med sina beundrare
De slutade aldrig att ta foton

Vi hade hort att Delhi skulle vara det varsta man kunde uppleva har pa jorden (eller nat sant) och vi fick braka med rickshawmannen som skulle kora oss till hotellet for att inte bli dubbelt lurade (bara enkelt…). Men for ovrigt ar det schysst. Vi har Indiens storsta moske precis utanfor vart fonster och igar kollade vi pa ett rott fort och blev fotograferade av en massa indiska turister: “One photo please!”

Vi kande oss lite som filmstjarnor och vi kontrade genom att ta bilder av dem.

Pa foraldrars begaran, Alex och Julia pa bild. I en cykelrickshaw sa klart
Rusning i Dehli
Det roda fortet
Utsikt over mosken fran vart hotell

Gatorna har ar rena kaoset. Packade med folk och cykelrickshor och autorickshor och mer folk som saljer strumpor, bananer, friterade kycklingar, varma yllemossor, bildelar, hanglas, plastleksaker och klockor. Och sa sopor. Och jattestora tjurar. Och en och annan get. Och nan som eldar.

Idag har vi testat McMaharadja och imorgon ska vi aka till Agra och kolla pa Taj Mahal.

... vad var det jag sa om gud och trafik (Alex)

Den stora Thaliskandalen

Beachen i Varkala ar ganska nice. Och klippan ar ganska brant

Chennai, Indien

Det borjade med en strejk och slutade med en skandal.

Nar vi kommit till Alleppey for att aterigen ge oss ut pa bakvattnet visade det sig att det var strejk pa gang. Alla transporter och affarer deltog i strejken. Sa vi fick hanga pa hotellet och kika lite forskramt in i hotellets bar. Barerna i Kerala ar mycket skumma tillstallningar som endast frekventeras av man med kjol. En fader skall aldrig behova se sin son dricka, vilket innebar att man inte heller kan se sin hand framfor sig i den skumma belysningen.

I bakvattnet kan man tvatta sina klader
Ursakta, en till ko. Men Alex gillar dem. Fastan han har koskrack hemma
Bakvattnet

Nar baten val gick blev det en njutbar resa pa de lugna kanalerna. Vi traffade Shrikan (civilingenjor) och Lalita (stamcellsforskare). Deras dotter pluggade pa KTH sa de var glada att traffa svenskar. Baten stannade sa smaningom for lunch. Vi blev serverade thali. En thali ar ris och diverse saser ofta serverat pa ett bananblad. Alltid billigt, oftast gott och endast ca 30 Rp (6 spann). Den har gangen var det dock dyrt och man fick betala extra for fisk och ananas.

Vi vasterlanningar betalade snallt vara 20 kr per portion, for vi forstar inte battre, medans alla indiska turister som var med borjade skrika och braka. “For lite mat”, “For daligt!!”, “For dyrt”, “Skandal!”. Vi tittade forst oforstaende pa men nar de borjade skriva protestlistor och baten var tvungen att tuta mycket for att de skulle ga pa, da forstod vi att det var allvar. En riktig Thaliskandal.

Vara technoalskande vanner Jeroen och Brenda fran Holland som vi har rakat traffa fem ganger under resan
Team Baywatch, Varkala style
Julia matar elefanten Ganesh, 30. Han gillar bananer, precis som en riktig elefant ska
Tva muppar pa en elefant

De senaste dagarna har vi hangt i Varkala och solat och badat och suttit under palmerna och druckit ol och atit och tittat pa regnet och umgatts med backpackers i en turistbubbla. Och det har varit riktigt nice.

Nu befinner vi oss i Madras eller som det nu for tiden heter: Chennai. Det ar bullrigt, mycket folk och vi har kakat pa Subway, kopt Ray Bans och lite annat smatt och gott. Ett storstadsliv helt enkelt. Snart drar vi ivag till Varanasi pa ett tag som endast tar 38 timmar.

/J&A

For er som inte vet hur en autorickshaw ser ut. De ar ratt snygga tycker vi
God van ar alltid valkommen! Vem fan lamnade den har pa ett cafe i Cochin. Vi misstanker K G Hammars ena son
Dessa tva kacka unga man gillade var digitala kamera

Med Tampi i bakvattnet

Tva muppar i en kanot. Backwaters i Kerala

Varkala, Indien

Igar akte vi bat pa bakvattnen i Kerala, regionens turistattraktion nummer 1. Later inte riktigt lika attraktivt pa svenska. Var kapten var en stenhard kille med kjol, elvisfrisyr och en hemrullad cigarettstump i mungipan. Han kunde klyva en kokosnot med ett enda hugg (se bild) och gora hål i löv.

Med pa baten fanns dessutom den indiska Stig-Helmer, han hette Tampi.

Stenhard kille klyver kokosnotter med ett enda hugg
Fiske pa kinesiska. Cochin
Cochin

Vi har aven shoppat lite. Vi hade tur eftersom forsaljaren fastade och darfor inte fick ljuga, som han berattade att han annars brukade gora: “Vill du ha akta kashmir for fem spann? Javisst varsegod! Vilken farg?”

Tack for det ramadan.

Nu ska vi ga och kolla pa kryddor.

Hadebra.

/J&A

Annu en turistbild, denna gang i Halebid
Sexualundervisning, Indian style
Hassan - Inte en backpacker sa langt ogat nar
Avenyn i Mangalore, en hamnstad stor som Goteborg

Syntax Error

Ledsen Alexander

Bangalore, Indien

Med de divigaste bilderna hitintills begav sig de tu till ett Internetplace for att ladda upp. Hehe, IT-metropolen Bangalores datorer gillade inte Alex kamera och beslot sig for att sabba alla bilder (everything gone). Inom kort kommer bildbevis pa hans sura min (ovan).

En enkel betraktelse om varfor det ar dumt att vara ateist i Indien:

Trafik dodar. Aven har.

I Indien finns tre trafikregler.

Den forsta lyder: Om du kan, kor garna pa fel sida av vagen. Kor endast pa ratt sida om du maste (typ om en jattestor buss eller ko moter).

Den andra sager: Bygg taxibilar som ar sma och som garna krossas latt. Bygg aven bussar och lastbilar som ser ut som bepansrade monster och som kan krossa allt i sin vag.

Lagg sedan till den tredje: Might is Right! D v s cyklister vajer inte for fotgagnare, bilar vajer inte for cyklister och bussar och lastbilar vajer inte for nagat (forrutom kor).

Allt detta ar helt ok om man vet att man blir reinkarnerad (eller kommer till himlen). Dock ar det synneligen odivigt om man inte tror pa en tomte i himlen med fett skagg eller att man kanske kommer tillbaka som rockstjarna efter det att man blivit krossad i en skranglig autoricksha.

Vagarbete, tankbilar, andra bilar, bussar, stup, skarpa kurvor och sprangda dack. Cant beat the feeling